Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

Mitt bästa minne

Tittar man på min Facebook ser man att jag och det svenska landslaget varit i ett förhållande sedan 1993. Vad som började med att Janne Eriksson stångade in ett mål mot Österrike har utvecklats till utlandssemestrar ihop på Wembley, Telia Parken och Tivoli Neu. Tillsammans har vi sagt hej då till vårt gamla hem Råsunda och gått rätt in i Stockholms bostadsbubbla när vi köpte vårt nya hem, Friends Arena. Vissa stunder har vi ändrat vår status till komplicerat. Det blir väl så när man levt tillsammans i 23 år och den ena partens ibland orimligt höga förväntningar inte uppfylls.
 
När jag som snart 30-åring tittar tillbaka på vårt liv ihop och tänker på vad som är vårt finaste minne rullar Ljungbergs frispark på Wembley, eller Sveriges tremålsledning på Parken upp för mina ögon. Men fotboll handlar väl samtidigt om så mycket mer än resultat? 2006 tog vi våra obefintliga sparpengar och drog till Tyskland. Vi hade vad som då kallades för conditional tickets till matcherna mot Paraguay och England. Detta betydde att vi stod i kö hos Fifa och skulle få biljetter om några inte hämtades ut.
 
I Berlin hade landets femte största stad bestämt sig för att åka dit. Vi såg matchen på en 15 tums tv 100 meter utanför Olympiastadion. Sändningen laggade så jublet från läktaren nådde oss ca 10 sekunder innan vi såg vad som hänt. Men vad gjorde det? Ljungberg gjorde mål och Sverige var i princip i åttondel.
 
Då telefoner på den tiden inte var överdrivet smarta fick vi genom en aningen opålitlig källa höra om en camping cirka 3 kilometer från Kölns stadskärna precis bredvid floden Rehn. Vi anländer och slår läger. Bilar med ratten på höger sida väller in. Helt plötsligt befann vi oss i postkoloniala Indien där engelska var det officiella språket. Vissa av våra grannar var på gränsen till livsfarliga. Orden och uppmaningarna som haglade var så obskyra att vi viskandes genom tälten bestämde att en fick hålla vakt utifall killen som pratat om sin hammare verkligen dyker upp under natten.
 
Samtidigt ska inte dessa personer få kasta en skugga över dessa dagar. Det var 5.000 engelsmän och 50 svenskar på campingen. 98 % var helt fantastiska. När vi vaknar upp på matchdagen är vi glada. Dels så är allas huvuden intakta, framförallt så är det match om några timmar.
 
Då inga duschar fanns att tillgå fick all rengöring ske i floden Rehn. Den var allt annat än vad namnet påstår att den är. Över hela campingen spelas det fotboll. Helt plötsligt dyker 4 svenskar och 8 engelsmän upp och frågar om vi vill spela en landskamp. Sverige vann givetvis och efter matchen fanns till ingens förtret inget vatten att tillgå – vi fick hålla oss till andra drycker blandat med diskussioner om Henrik Larssons storhet, Wimbledon som blivit MK Dons och varför Stevie G och Franky Jr inte kan spela ihop.
 
Väl inne i Köln stod alternativen mellan Fanzone eller någon av de otaliga pubar som Kölns stadskärna tillhandahöll. Givetvis hade vi genom vår köplats inte fått några biljetter till denna match heller. Då klockan än så länge knappt var barnet får vi det bästa bordet längst in på en pub. Precis framför tv:n, benutrymme som i Bussines Class.
 
När det börjar närma sig avspark försvinner den första iväg som behöver använda toaletten. När han kommer tillbaka konstaterar han – Det är 6 svenskar och 300 engelsmän här. Med natten i färskt minne beslutar vi oss för att hålla en låg profil. På ZDF ställer båda lagen upp för nationalsång. Våra blickar vandrar nervöst över lokalen. Diverse bröl bryter ut på oförståelig Croxeth-engelska men en röst överröstar alla. - Shut the F up and let the Swedes sing their anthem Man kunde höra en knappnål falla. Efter ett tappert försök att i Box Play med 294 matchstraff emot oss försöka överrösta engelsmännen förlorade vi högst förklarligt den matchen. Men stämningen var elektrisk.
 
När England gör 2-1 står jag i baren och ska beställa. En kille utklädd till en soldat hämtad ur Rikard Lejonhjärtas armé knackar mig på axeln och ger mig en uppriktig kram. Sverige kvitterar till slut och jag återgäldar den varma gesten. Då det efter matchen stod klart att Sverige skulle möta Tyskland blev stämningen om än mer exalterad.
 
Sverige hade från engelsmännens sätt att se på saken precis tagit en poäng av världens bästa landslag som någonsin funnits i detta universum. - Bye bye Deutchland sjungen av 4 svenskar och 300 engelsmän ekade i i Kölns gränder till tonerna av Auld Lang Syne.
 
Som tur är åkte vi aldrig till München. Det enda Sverige vinkade hej då till var det tyska hastighetståg som lämnat perrongen flera minuter innan det svenska laget dök upp. Men värmen, gemenskapen och kärleken till en rund läderboll som 22 spelare slåss om gjorde att denna semester kändes som en andra smekmånad för mig och min livs kärlek – Det svenska landslaget.

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av thechoosenone

Kommentera